Hej tenorer!
Skulle ni kunna berätta lite om er roll i kören?
Som körens numerärt minsta men viktigaste stämma jobbar vi aktivt med att varken överrösta eller överglänsa övriga stämmor, samt skydda hörseln för de stackars altarna som sitter framför oss.
Vilket skulle ni beskriva som ert främsta ”moment of excellence” i SJVEs historia?
Vi behöver inte gå så långt tillbaka i tiden: under den senaste produktionen, The Dream of Gerontius, tillsammans med flera körer i Berwaldhallen, utbrast dirigenten ”Det är tre tenorer som textar mer än alla andra tillsammans!”. Vi utgår från att alla tre var medlemmar i SJVE. Men vi hittar alltid någonstans att glänsa. Kräsen blir utan!
Skulle ni vilja dela med er av något annat fint tenorminne?
Tenorglansen från senaste konserten eller repet blir ljusa minnen för alla, vilket ständigt uppdateras. Och vi älskar att få bjuda alla som hör oss på nya tenorbriljanser!